Oavsett om jag vill det eller inte så kan jag inte förneka det. Det går bara inte. Oavsett hur mycket jag önskar att det inte var sant så är det sant endå. Jag vill inte ta åt mig vad andra säger. Jag vill det inte. Jag vill vara stark och vara mig själv. Men endå, inte för att jag förstår varför. Så tar jag åt mig vad andra säger. Vad andra tycker. Jag går till skolan och funderar ibland. Vad kommer folk säga om mig? Jag vet djupt inne att ingen förutom jag bestämmer vem jag ska vara. Om jag vill vara seg och trött får jag vara det. Vill jag bete mig som att jag har världens sämsta dag får jag det också. Om mina vänner vill att jag ska vara en elak person så är de inte mina vänner. Inte på riktigt. Vill de att jag jämt ska sminka mig och ha snygga kläder är de inte heller mina vänner. Som tur är har jag riktiga vänner. Som accepterar mig för den jag är. De är med mig för att de tycker om mig som person. De gillar att jag är udda. Att jag säger saker ibland när jag inte tänker mig för. Att jag kan gå fram till en kille och säga "Jag tycker du är snygg." och sen stå för det. (Och ja, jag har faktiskt gjort det xP) Att jag kan börja skratta så hyseriskt att jag inte får luft, att jag måste sätta mig ner på golvet för att inte ramla omkull. Så är jag som person. När mina vänner har det tufft. Så står jag vid deras sida. Jag sviker inte. (Hoppas jag) Om de berättar en hemlighet för mig så behåller jag den för mig själv. Jag har 2 vänner som jag inte skulle kunna leva utan. Jag skulle bli förkrossad om någon av dem flyttade. Deras namn är Saga och Erika. De är ganska olika varandra men de är fortfarande bland de bästa personer jag vet.

 

Det finns andra också som betyder mycket för mig. Mest betyder ju min familj och släkt. Men efter det så är det mina vänner som betyder allt för mig. Livet blir lättare med vänner. Men då ska det vara riktiga vänner.

 

Om jag berättar något för Erika och Saga är jag inte rädd att de ska säga det till någon annan. Jag litar på dem. Jag hoppas att de har samma förtroende för mig. Det värsta jag kan tänka mig bli kallad av mina vänner är svikare. Jag vill verkligen vara där för mina vänner. Speciellt de som betyder mest för mig. Det känns lite fel att lista upp mina vänner på en lista. Först kommer den och den. Så är det inte. Därimot så finns det vissa som ligger närmare mitt hjärta än andra.

 

Det här blev ett inlägg mest tilldelat alla vänner som finns där för mig. Mina släktingar och familje medlemmar som finns för mig. Alla som betyder något helt enkelt.

 

Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta!